Den här dagen rann iväg som alla andra när man har små underbara, sjukt älskade barn. Jag har tvättat och diskat. Wöööw.

Nu sitter jag och tittar på tjocka 15-åriingar på tv:n.

Idag har jag kännt mig nere, lite trött och seg. Ville egentligen gå ut i det skitfina vädret, men T fick med sig vagnen i bilen. Nu känner jag att jag skyller på honom men det vill jag inte. Jag glömde påminna honom att ställa ur den innan han åkte. Jag kunde också tagit Dante i bärselen och gått ner på gräsmattan, men jag tror att grannarna kommer sitta och glo på mig.. paranoid? japp.

Hursomhellst.
Jag tröstäter, och jag hatar det.