Cambridge, nu igen.

God morgon medmänniska!
Eller ja, klockan är snart 14.00

I eftermiddag ska jag köpa cambridgekuren igen. Nu väger jag lika mycket som jag gjorde förra gången jag började. Jag tänker inte säga hur mycket.. men 20 kilo skulle inte skada att gå ner, inte 30 heller.

Jag kanske börjar skriva lite mer i bloggen under tiden jag dricker mina soppor, för att kunna fokusera och kanske få lite motivation?

Mycket av kläderna jag har kommer jag fortfarande kunna ha när jag är lite slankare, men jag ser fram imot en sommar då jag kanske kommer känna mig mer bekväm med att gå i bikini? Dante kommer ju trots allt ränna runt vid vattenbrynet och jag vill ju springa där med honom.

Imorgon får vi nycklarna till nya lägenheten!! :D

Nu ska jag göra mig iordning så vi kan dra när Dante har vaknat. Up up and away!

xox/gossip girl..

Jul jul, bröllop och ostkaka.

Så mätt, så trött, så glad och nöjd.
En helt underbar julhelg börjar gå mot sitt slut. En dag kvar imorgon som vi tänker spendera med min pappa.
Har fått så mycket fina saker, fått ge bort mycket jag var nöjd med.

En stor jäkla tistel går till människan som stal våran påse ifrån elgiganten. 1300:- som faktiskt - hade suttit ganska bra i min sambos och hand föräldrars händer. Vilken slags människa stjäl någons julklappar?! Hemska du.

Igår, den 23 december så var jag vittne när min mamma gifte sig med sin sambo Daniel, samt min storebror Daniel gifte sig med sin sambo Maria. Jag grät som en bebis. Det var jättefint.


Nu avrundar jag, och önskar er en GOD JUL.

Puss

Mc Donalds, Abduction.

Hej trogna fänz & löverz!

Idag tog jag tag i saken, fick tummen ur röven och åkte med mamma till tandläkaren. Det slutade med att jag fick ta hennes tid idag, eftersom mitt var mest smärtsamt just nu. Penicillin för inflammationen och en bokad tid för UTDRAGNING av tandhelvetet som gör så in i sketans ont. På torsdag (lagom till fredagens julfirande) ska den bort. Tack och bock, bröt ihop endå för jag ville så gärna ha ut den idag. (mamma fick en ny tid nästa vecka, lite dåligt samvete eftersom dom knappt gjorde något på mig i alla fall) Inatt satt jag och bölade i soffan för det gjorde så otroligt ont. Jag föder hellre barn en gång till än att ha det såhär. Swear to god.

Efter det blev det lite fika mer mor och moster i Mönsterås. Vi kollade i världens mysigaste affär, men jag fick snabbt gå ut. Efter dagens ranson av värktabletter och meducin så mådde jag illa och var yr.
På vägen hem åkte vi förbi kusin Fredde, hans lilla tjej Wilma bjöd in oss på "fest"
Hon hade dukat så fint med svenska flaggan i sitt rum, det blev saft och pepparkaka till alla.

Nu sitter jag hemma i soffan, saknar ihjäl mig efter Dante när jag inte är här. Räcker med någon timma sen börjar det knyta sig lite i magen. Vill inte riktigt vara utan honom så länge.
Han sover nu, min ängel.
Min stora fina ängel är på McDonalds och köper Big Mac till sin fästmö. Vi fick pausa filmen "Abduction" (skitbra än så länge!) för hans skräpmatstarm började vissla inbjudande.

Imorgon ska vi handla lite, det är nästan tomt i kylen nu. Sen ska vi ner till min pappa, som har flyttat till ett hus i p-vik.

Längtar till helgen.. ska äta janssons (om jag kan) tills jag dör. Jag ska baka ostkaka och göra praliner, fixa rökt lax och köttbullar. Längtar längtar!



Världens underbaraste tomtenisse! Gud vad vi älskar dig, pappa och jag! ♥

Nu ska jag försöka hitta sista julklappen till min mamma, bara för att hon är så bra!
Puss


Fjärde advent & disneydags.

Idag är det fjärde advent, idag kom dom första julkänslorna. Utanför fönstret är det fortfarande bar mark men julkalendern går på tvn. Första avsnittet jag kikar lite på och jag tror vi får köpa hela serien sen. Den verkar jättemysig! Om inte annat kan ju Dante titta på den nästa år, om den som kommer då inte är så bra.
Jag har tänt ett ljus med "säsongens kryddor", den hjälper till lite med det juliga. :)

Det är full fart på Dante här på golvet nu, det märks att han gillar när vi har det lite dämpat och massa ljus i fönsterna!

På tal om något annat. Jag har fått nån slags inflammation under en tand som jag har lagat, jag har börjat äta kåvepenin men det blir bara värre. Just nu ser det ut som att jag har fått en halv ansiktsförlamning. Jag är svullen  från örat och ner till framtänderna på ena sidan. Och det gör så jäkla ont när jag biter ihop. Jag vill inte se ut såhär på julafton heller!! Är det inte bättre imorgon så måste jag ringa tandläkaren. Jag pratade med sjukvårdsrådgivningen och dom sa att jag skulle ringa med en gång, men man är ju envis å tror det går över.

Anyways.. ikväll ska jag slå in julklapparna vi har köpt hitills.. Hoppas resten kommer snart! Känns så dum att skicka efter julklappar veckan innan julafton.

Nu ska jag trycka i mig ett par ipren så jag kanske kan få i mig lite frukost..

IGÅR SÅLDE VI LÄGENHETEN FÖRRESTEN.. TJOHOO!

Nachotallrik, och lite julmust.

Sitter och latar mig i soffan. Har haft en hemsk kväll. Innan har Dante sovit hos mig i våran säng på helgerna när Tobias endå jobbar, men det funkar inte. Alla rutiner vi försöker få in på vardagskvällarna försvinner. Ikväll var jag själv med att försöka söva honom, och han var så himla ledsen. :( Jag sänkte till 3 minuter mellan gångerna jag gick in. Sen märkte jag när det förtvivlade gråtet ändrades till ett mer tjurigt skrik.. Sen gav han upp efter en timma. Värsta kvällen för mig hemma själv. Jag läser och läser.. vissa säger att dom inte kommer ihåg något sen i alla fall. Många säger "dom klarar sig, dom dör inte av att vara ensamma en stund"
Sen läste jag en artikel om att små barn har separationsångest, och att dom inte ska gråta sig till sömns. Det ger mig ännu mer skuldkänslor. Samtidigt är han så pass medveten om saker nu.. han vet ju att jag är här ute. Jag intalar mig själv att det bara är spädbarn upp till 9 månader som det gäller.

Det är så svårt att veta om man gör rätt eller inte. Äter han tillräckligt? Äter han rätt saker?


Det står nachochips, aioli, och salsa på bordet framför mig. Och julmust.

Godnatt.

vakuumet innan förmiddagsluren.

Varje morgon är det som ett vakuum här hemma. Från att Dante vaknar och börjar brottas i sängen, genom gröt och macka, byta blöjan 2 ggr och KANSKE få en lugn stund i soffan, så känns det som att jag fortfarande sover. Sen kommer det magiska klockslaget, 10.30 Då är det dax att sova en timma. Det är nog nästan den skönaste stunden på dagen. Man känner sig nöjd med att ha gått upp hyffsat i tid. (Vi är välsignade med en bebis som sover till 9..oftast) och det känns endå okej att lägga sig och sova med honom. Det är jättegutt faktiskt! Alla borde ta en förmiddagslur, det borde ingå i schemat på jobbet, i skolan och i almanackan.

Så nu är det ca 15 minuter kvar, men jag tror att vi ska gå till till den sovande pappan (Det var hands tur för sovmorgon) och lägga oss. Så kanske alla kan sova en stund, mys!

TÄNK om vi får lägenheten såld idag, Kinamat säger jag bara.. kinamat. Barnvakt kanske så vi kan äta kinamat hela kvällen? Kinamat..

kinamat

När jag var 18..

När jag fyllde arton så gjorde jag allt man bara fick när man blev myndig. Skaffade en cool mobil från 3, skaffade en lägenhet och tatuerade mig. Det var nog de mest korkade jag nånsin gjort. Lägenheten lixom förfall. Jag mådde dåligt, mina katter mådde dåligt. Jag festade, festade, festade, glömde hyran, festade, glömde telefonräkningen, festade. Så fortsatte det. Tatueringen älskar jag dock, den enda genomtänkta jag har :)

Det resulterade i att jag nu, snart 25 år, fortfarande inte kan köpa julklappar ett par dagar innan pengarna kommer (den 23) eftersom min kreditansökan inte går igenom. Kronofogden. Punkt.
I början av April är skiten slut, Inga mer skulder, inga prickar, inga anmärkningar. En sten kommer falla.

Och imorgon, torsdag, kanske vi kommer sälja våran lägenhet. Och jag hoppas verkligen verkligen att det blir så!! Det skulle få alla stenar i hela världen att kännas som bomull. Då ska jag äta kinamat och gråta en skvätt.
Sen ska jag börja packa här hemma. Känns som att vi skjuter på det hela tiden eftersom lägenheten inte är såld, vi har ingen press. Men nu kanske det händer något. Nu måste vi köpa kartoger.

Med dessa ord säger jag godnatt till er löverz.
Kiss kiss, bang bang

Lördag, en långsam dag.

Sov hos mami inatt. Hon var ute med jobbet och jag ville inte sitta i lägenheten och glo. Det känns bättre att vara i ett stort hus trots att man är själv. Katterna var ju hemma såklart. Det var ju storm ute. Maria och Albin kom och tittade på Idolfinalen. Klart Amanda vann, hon är ju great.

Nu börjar jag må riktigt dåligt när jag ser mig själv på kort eller när jag står på vågen. Jag ska ta tag i allt så fort pengarna kommer ifatt denna månaden.
Jag funderar också på att göra en anonym blogg, där jag kan lägga ut vikt, mått och bilder.. Men kroppen är dekorerad med bläck på vissa ställen, så särskillt anonym kommer den ju inte vara.
Jag förstår egentligen inte varför jag inte kan lägga ut det här, det är min blogg, och tyvärr min verklighet just nu. När jag slutade amma så sköt sötsuget i höjden. Jag är för lat(?) för att stå emot det också. Colanarkoman som man är.

Sen måste jag säga att jag är extremt målmedveten när jag väl har startat något. Cambridge gick jättebra förra sommaren, tills jag fick reda på att jag var gravid. Ville inte hålla undan den näringen som lilla plutten behövde. En annan sak var när jag fick graviditetsdiabetes. Tog stenhårt på sockerintaget osv, läste på juicer, bröd, osv. Gick ner 3-4 kg i v 30+.

Nu har jag gnällt färdigt om min vikt osv. Bara jag som kan ändra på det i alla fall, men nästa sommar hoppas jag att jag är lagom nöjd med mig själv. Jag vill inte vara pinnsmal. Jag vill vara jag för ett par år sen. När jag kom hem ifrån Thailand ungefär.

let there be light!

Idag har jag blivit varse om hur jäkla viktigt det är med vänner som förstår och inte dömmer. Filippa är en sån. Hon har hjälpt mig hela dagen, peppat och skojat, hjälpt mig att göra sånt som jag inte kan annars. Sånt som kommer naturligt för andra är som ett hinder för mig. Och hon fattar det, inga frågor. Jag är så otroligt nöjd med mig själv idag, och jag känner inte till den känslan särskillt väl. När man förblindas varje dag av sånt som man vet att man borde kunna göra, det som alltid känns som ett misslyckande.

Jag försökte förklara för Tobias om hur min hjärna fungerar när vi ska åka någonstans. Att jag direkt går upp i högvarv, stressar och blir halvt förlamad. "Sluta tänka i dom banorna" säger han, och jag förstår honom.
"min mana* tar slut" sa jag.. och ett ljus gick upp i hans ögon.

*mana är en dryck i mmorpg-spel (WoW, Eq, osv.) som gör att man kan trolla, typ, kasta spells och skit. Inte fan vet jag. En magisk dryck helt enkelt, som gör att man kan utföra vissa saker.

Min mana håller i 2 minuter, min hjärna stressar upp min energi (mana) och jag springer in i en vägg när den tar slut. Låter väldigt dramatiskt.

Hur som hellst. Ikväll (som tack för hjälpen) gav jag Filippa en jättefin ljuspelare. Och så bjöd Tobbe oss på bio, utan att följa med. Jag fick till och med veckopeng till godis. Och där i biosalongen händer precis samma sak. Jag är superkoncentrerad på filmen i ca. 2 minuter. Sen stängs det av och allt jag hör är påsar som prasslar, folk som viskar, klunkar läsk, tappar popcorn på golvet. Någon sparkar på stolraden och det isar i hela mig. Jag tittar på bioduken men uppfattar inte vad som händer, jag ser Bella & Edward (Twilight ofcourse) men jag hör inte vad dom säger, jag hör glafsande, korkar som öppnas, någon suckar.

Så är det. Ungefär.
Nu ska jag sova! Puss

PS: Tack älskade mamma för barnvakten idag! <3 Love you!

RSS 2.0