Sitter och latar mig i soffan. Har haft en hemsk kväll. Innan har Dante sovit hos mig i våran säng på helgerna när Tobias endå jobbar, men det funkar inte. Alla rutiner vi försöker få in på vardagskvällarna försvinner. Ikväll var jag själv med att försöka söva honom, och han var så himla ledsen. :( Jag sänkte till 3 minuter mellan gångerna jag gick in. Sen märkte jag när det förtvivlade gråtet ändrades till ett mer tjurigt skrik.. Sen gav han upp efter en timma. Värsta kvällen för mig hemma själv. Jag läser och läser.. vissa säger att dom inte kommer ihåg något sen i alla fall. Många säger "dom klarar sig, dom dör inte av att vara ensamma en stund"
Sen läste jag en artikel om att små barn har separationsångest, och att dom inte ska gråta sig till sömns. Det ger mig ännu mer skuldkänslor. Samtidigt är han så pass medveten om saker nu.. han vet ju att jag är här ute. Jag intalar mig själv att det bara är spädbarn upp till 9 månader som det gäller.

Det är så svårt att veta om man gör rätt eller inte. Äter han tillräckligt? Äter han rätt saker?


Det står nachochips, aioli, och salsa på bordet framför mig. Och julmust.

Godnatt.