Det tycker jag är lustigt, när Dante skriker eller gråter så stör det mig inte för fem öre. Jag blir självklart ledsen för att han är ledsen men det STÖR mig inte, so to speak. När andra barn gråter eller skriker så skär det i mina öron, som när någon gnisslar med en kniv mor tallriken. Hemskt!

Tror samma sak gäller när han blir större och börjar härja runt. Jag kommer säkert tycka det är härligt när han sliter tanterna i kjolarna i affären, eller när han tar för sig i sandlådan och snor alla leksaker. Sliter småflickorna i håret och biter sin dagmamma i axeln. Det är min pojk det!