Ikväll har Dante varit jätteledsen, han grät i en timma och sen slocknade han i 10 min. Han vaknade igen och började gråta helt förtvivlat, och för första gången så kom det tårar! Det kom tårar på mig också kan jag medge, är löjligt känslig när han är ledsen.
Han har varit jättemammig också, kunde inte lägga ner honom för då gick världen under. Kunde inte gå på toa och inte ta mig något att äta. Let's just say that i'm skithungrig.

Sitter och funderar på om jag ska skriva en förlossningsberättelse som folk kan läsa. Jag vill knappt prata om den för jag tyckte det var hemskt. Och sen kommer jag inte ihåg några detaljer heller, drog lustgas så det sprutade ur öronen på mig. Rösten blev lustig kommer jag ihåg, som Darth Vader fast inte lika mörk, kanske hans lillebror.

Nej, nu ska jag ringa min käraste och fråga snällt om han är hungrig. Ibland fattar han piken och tar med sig McDonalds hem ^^