Den 22 Juni har jag tid för en ny gadd, jag ska förgylla mitt skinn med skinande bläck och världens bästa son skall få pryda sin mamma med sitt namn. Ja, det är ju inte Dante som ska göra den, you fat?

Jag vill ha en krona, och jag har hittat vilken, och jag vill ha hans namn, egentligen vill jag ha en fet ros på halsen, för det är så snyggt att jag spyr och dör lite. Men jag kommer på mig själv med dessa konstiga resonemang, eller man kanske ska säga frågor:

- Kommer det påverka mitt framtida jobbsökande? (eftersom jag egentligen vill starta eget så borde det inte vara ett hinder, jag skulle nog kunna anställa mig själv även om jag har en ros på halsen) (Och om inte jag startar eget så kommer nog Tobias göra det, och om han inte anställer mig pga. gadden så får han sova på soffan)

- Vad kommer dom andra mammorna på Dantes kommande dagis tänka? (Jag borde ge mig själv en bitchslap för den här tanken, vem fan bryr sig egentligen?)

- Vad kommer Tobias familj tycka? (Det är lustigt, vad min egen familj skulle tycka känns inte lika viktigt, dom blir nog inte förvånade längre)

Egentligen vill jag kunna dölja mina gaddar om jag vill, samtidigt som jag hellre har en ros som syns än att man skymtar ödlan jag har bakom örat. Jag ångrar den inte, jag önskar bara att den hade suttit längre upp.
Om du tittar på bilden nedan så ser du den bakom örat, det är den dära flugbajsen.. ja, det är en ödla.

(bilden är från Dantes namnkalas i lördags, tack Maria för bilderna!)